Kontraster
Efter en helvetesförkylning i en veckas tid kan jag nu säga att jag nu är så frisk så att jag till och med kan åka och hälsa på min älskade farmor imorgon. Har inte nämnt det här tidigare men hon är obotligt sjuk i långt framskriden cancer. Detta har fått mig att börja reflektera en hel del över livet i största allmänhet, stora frågor blandas med dagarnas i-landsproblem och ibland känns läget under kontroll och ibland känns det bara så jäkla outhärdligt. Panikångestattackerna har börjat göra sig påminda igen men jag känner att jag har bättre kontroll på dem än tidigare, jag kan lixom vänta ut dem och hålla mig lugn och i många fall klingar de av innan de blivit alltför obehagliga. Ibland känner jag lyckorus och ibland känner jag ren ångest. Börjar känna igen det här från förr; de ständiga hastiga kasten från det ena intensiva känsloläget till det andra. Det är inget fel med det egentligen, bara jag kan acceptera det och lära mig leva med det.
