Dryga telefonförsäljare
Tänk att de kan förstöra en hel jäkla dag för en.
- Hallå?
- Hej, det är ”blaha blaha” från ”blaha blaha”.
Tystnad, och sedan:
- Vet du vad det gäller?
- Nej? (Hur fan skulle jag kunna veta det lixom?)
- Jo, jag ringer ang att storbankerna tar ut aaaaalldeles för höga räntor idag och.. Här slutar jag lyssna men denna människa tycks babbla på i det oändliga så tillslut blir jag tvungen att avbryta, sorry lixom.
- Okej, men jag är inte intresserad.
- Nämen VÄNTA VÄNTA VÄNTA..
- Nej jag är inte intresserad, och jag har heller inte tid att prata vidare.
Här brukar de flesta fatta vinken, eller åtminstone ursäkta att de störde och kanske be om att få återkomma. Men istället, riktigt jävla bitchigt:
- Vet du, jag har faktiskt inte heller tid att prata, men... Människan FORTSÄTTER babbla på, den här gången i gällare ton, och jag blir tvungen att avbryta igen:
- Men du, då är vi väl överens då antar jag.
Människan fortsätter tjattra i andra änden som en jävla robot, så blir tvingen att säga ”hej då” och sedan lägga på luren, människan babblar på tills samtalet bryts.
Brukade få uppläxningar av min käre sambo förut för att jag oftast inte svarade på nummer jag inte kände igen. Det-kunde-ju-vara-viktigt hette det visst. Men alltså nej, inte så viktigt att jag känner att det väger upp till att behöva svara på sånt här dagarna i ända. Nu är min gräns nådd - och uppbrunnen.